Sagor för barnen
Att läsa sagor för barn är inte bara mysigt för barnen, utan även för de vuxna. Det bidrar till en mysig och gemensam stund, där ni tillsammans tar er in i sagornas värld. När fantasin tar slut kan det vara skönt att ha färdiga sagor på lager. Här får du tips på sagor för barn, både för de små och stora. Vi hoppas att du hittar en saga som passar dig och ditt barn!
Sagor för småbarn
De allra minsta tycker ofta om böcker med mycket bilder som man kan titta och peka på, men innan läggdags eller vid tillfällen där det inte är läge att dra fram en bok är det perfekt att berätta en saga. Här har vi tagit fram olika former av sagor och tips, som du kan inspireras av när du ska berätta sagor för dina barn, oavsett om de är små eller stora. Använd våra sagor och ha en mysig stund tillsammans!
Har ni ingen bekväm plats att sitta på när ni läser? Långa stunder med dålig hållning och en usel sittplats är inte hållbart i längden, och det kan göra större skada för din kropp än vad man kan tro. Besök Elite Kontorsmöbler, de har fin och bekväm inredning till hemmakontoret, som ni istället kan göra till en mysig läshörna.
Hitta ekorren som gömmer sig i rummet
Till den här sagan har vi en rolig och lärorik minneslek, som ni kan göra i samband med att ni ska läsa eller har läst sagan, om ni har möjlighet, annars går det minst lika bra att bara berätta sagan.
Minneslek
Göm ekorren, det kan vara ett gosedjur eller en mindre leksaksekorre, under en burk. En liten stund senare ska barnet försöka komma ihåg under vilken burk du gömde ekorren.
I sagan nämns flera föremål, göm några av dem i en påse. Låt barnet klämma på påsen och de saker som ligger däri, utan att titta. Sedan genom att enbart ha klämt på sakerna i påsen ska barnet försöka säga vilka föremål som gömmer sig i påsen.
Sagan om ekorren
Det var en gång en ekorre som var ute på äventyr i skogen. Han klättrade i många olika träd, björkar och tallar, men han tyckte bäst om att klättra i granar. Efter att ha skuttat, klättrat och hoppat, som små ekorrar brukar göra, kände han sig plötsligt väldigt hungrig.
Då klättrade ekorren högt upp i en gran och satte sig ner på en gren och började skala kottar. Grankottar var det godaste ekorren visste. När ekorren satt och skalade sina kottar, hörde han ett högt ljud. Det var några barn som var ute i skogen, de ropade och skrek så högt att ekorren blev rädd. Då fick ekorren bråttom, så han rusade iväg från granen och hoppade högt upp i en tall. Men när han skulle hoppa vidare från tallen, föll han ner på marken och skadade sitt lilla ben och den långa ludna svansen.
Sen sprang ekorren hem till sin mamma. Han sprang över den gröna ängen och fick nästan direkt krypa ner i sin gula lilla säng. Men först fick han en riktig bamsekram av sin mamma, och det kändes väldigt skönt och tryggt. Ekorren kände sig fortfarande lite ledsen och hungrig. Då gav hans mamma honom lite rönnbär som han kunde smaska på, men det hjälpte inte så mycket. Ekorren hade fortfarande jätteont i foten och svansen. Hans mamma satte ett stort bandage på svansen och ett plåster på hans lilla tå. Sen tyckte ekorrens mamma att han skulle vila sig en stund i sängen.
Sssch, sov gott!
Slut!
Vi har lånat sagan från den här sidan. Där kan du läsa mer om roliga och spännande sagor.
Sagan om trollet Trulls
Det var en gång ett troll som hette Trulls. Har du sett ett stort berg, som är övertäckt med mjuk mossa? Ligger det en stor bamsesten framför? Då kanske du har kommit rätt. Det kan vara lilla Trulls hem. För om man tittar bakom stenen kan man se ett stort hål, som går rakt in i ett berg – TROLLBERGET.
Här bor inte bara Trulls utan hela hans stora trollfamilj. Trulls är lite annorlunda från sina syskon. Han är en liten filur som hittar på mycket bus, men hans syskon gör precis som trollmor och trollfar säger att dem ska göra, men Trulls brukar ofta göra tvärtemot. Han gör det inte för att vara olydig, han glömmer bara av vad han får och inte får göra. Men eftersom Trulls är så gullig, så förlåter alla honom. Men en sak var absolut förbjudet och det var att gå utanför Trollberget. Man skulle akta sig för människor och solen. Det tjatade Trollmor om varje dag.
Trulls hade varit utanför trollberget och sett några människobarn som han tyckte såg snälla ut. Han skulle gärna vilja bli vän med dem. Tänk att få vara med och leka, det skulle vara kul tyckte Trulls.
Idag var en sån där tråkig dag när ingen av syskonen ville leka med honom. Trollmor och Trollfar hade fullt upp att göra. Trulls var otålig och gick mest omkring, han var på jättedåligt humör. Han gick fram till utgången och tittade ut. Oj vad det regnade! Då behövde man ju inte vara rädd för solen i alla fall! Trulls bestämde sig för att göra en liten utflykt, men bara en liten. Tyst smög han ut ur Trollberget och längre in i skogen. När han hade gått en stund tyckte han att han kunde höra röster. Snabbt som en Vässla gömde han sig bakom en buske. När han tittade fram fick han se två barn som kom cyklande. Det var de barn som han hade sett en annan gång. Nu såg de honom också.
”Titta vilket gulligt troll”, sa flickan.
”Vad heter du?”, sa pojken.
Trulls blev så rädd att han inte fick fram ett ljud. Hans hjärta klappade snabbt. Till slut fick han fram:
”Trulls”.
”Är du rädd? Det behöver du inte vara. Vi är snälla. Jag heter Britta och det här är min bror Leo”, sa flickan.
”Vill du åka med oss på cykeln?”, undrade Leo.
Skulle Trulls våga? Lite rädd var han allt, men till slut bestämde han sig för att han vågade.
”Okejdå, men bara en liten bit” svarade Tulls och hoppade upp på Leos pakethållare.
Det bar av i en rasande fart. Oj vad det kittlades i magen på Trulls, men oj vad kul det var! När de hade åkt en bra stund upptäckte Trulls att solen höll på att titta fram bakom molnen.
”Hjälp solen! Den får inte skina på mig för då spricker jag”, sa Trulls.
”Du behöver inte vara rädd för vi är framme hos oss. Vi går ner i vår källare, där är det alldeles mörkt”, sa Britta.
Vilket rum, så mycket leksaker det fanns! Trulls blev alldeles till sig. Han glömde bort tiden helt.
Britta gick upp i huset för att hämta något att äta. Trulls hade aldrig ätit något godare. Han åt två bullar och drack ett glas hallonsaft. Men plötsligt kom han att tänka på sin mamma.
”Jag måste nog gå hem nu”, sa han.
”Solen lyser fortfarande”, sa Britta.
”Vad ska jag göra?”, lille Trulls började storgråta.
”Jag vill hem till mamma, pappa och alla mina syskon”
Nu var Trulls alldeles förtvivlad. Britta och Leo tyckte väldigt synd om det lilla trollet, men visste inte hur de skulle kunna hjälpa honom. Plötsligt fick Britta en idé. Hon hämtade sin gamla dockvagn.
”Får du plats i den?” sa hon.
Leo och Britta hjälpte Trulls upp i vagnen.
”Nu får du ligga helt stilla, så ska jag lägga ett täcke över dig. Sedan kör vi hem dig till Trollberget, och solen kommer inte kunna lysa på dig”, sa Britta.
Trulls försökte ligga helt still, men det var inte lätt för det var väldigt trångt i vagnen. Plötsligt stannade vagnen och Trulls tittade försiktigt upp och då fick han se att han var hemma. Han hoppade ur vagnen snabbt. Han kramade Britta och Leo, och tackade för en rolig dag. Sen rusade han in i Trollberget, där han träffade sin mamma.
”Så bra att jag hittade dig, vi ska snart äta”, sa Trollmor.
Trulls berättade om allt som han hade varit med om idag, men det var ingen i familjen som trodde på honom. De sa att det bara var en saga och skrattade åt honom. Trollfar sa att man inte skulle skämta om sånt här. Trollmor kramade om lille Trulls och sa att det var bra att han hade en så bra fantasi. Hur Trulls än försökte övertyga dem om att det faktiskt var sant så var det ingen som trodde honom. Skyll er själva, tänkte Trulls. Då får det här vara min lilla hemlighet.
Slut!
Sagan är skriven av Inga-Lill Ottosson , och här kan du hitta den.
Sagor för äldre barn
Krukan med guldpengar
Det var en gång en man som var ute och arbetade i skogen. Plötsligt fick han syn på en liten rödhårig gubbe som var klädd i grönt och hade en trekantig hatt på huvudet. Mannen fattade direkt att det här var en leprechaun, en av älvornas skomakare. Han visste också att varje leprechaun vaktade en kruka full med guld, och om den lille gubben blev infångad måste han berätta vart han gömt guldet! Så mannen smög sig försiktigt närmre den lille grönklädde figuren, som satt på en stubbe och dinglade med benen.
Till slut var mannen så nära gubben att han kunde ta tag i honom med händerna. Leprechaunen blev rosenrasande och sa till mannen att han skulle släppa honom.
”Åh nej, gubbe lilla!” skrattade mannen. ”
”Nu har jag dig i mitt våld och tänker inte släppa dig förrän du talat om var du gömmer ditt guld!”
Leprechaunen visste ju att detta var sant – han måste lyda om han blivit infångad.
”Nåväl”, suckade gubben och pekade på sitt träd. ”Där, under trädets rötter ligger en lerkruka fylld med guldpengar nedgrävd. Det är min skatt.”
Mannen blev glad och gick fram till trädet för att titta på det. ”Jag måste genast springa hem och hämta en spade”, sa han. ”Men nu måste du lova att du inte gräver upp skatten innan jag kommer tillbaka. Kom ihåg att jag har dig i min makt!”
Den lille gubben lovade mannen att inte gräva upp skatten, och släppte honom till slut. För att komma ihåg vilket träd skatten fanns under knöt mannen sin röda näsduk runt en av trädets grenar. Sen sprang han hem för att hämta sin spade.
Men när han kom tillbaka blev han lång i ansiktet. Den lille gubben hade hållit sitt löfte om att inte gräva upp skatten. Däremot hade varje träd i skogen en röd näsduk knuten runt en av sina grenar. Nu var det omöjligt för gubben att hitta det rätta trädet och snopet fick han gå hem med sin spade igen.
Slut!
Här hittar du sagan och många fler spännande sagor.
Lejonets nya lillebror
Den här sagan är perfekt för dig som nyligen fått ditt andra barn, som medfört att ditt första barn blivit svartsjuk på det nya småsyskonet, eftersom du måste lägga så mycket tid på lillebror eller lillasyster istället.
Den nya bebisen förändrade allt.
Lila och hennes mamma brukade alltid vara ute i skogen och leka. Men inte nu längre. Nu stannade Lilas mamma hemma med den nya bebisen istället.
Lila och mamma brukade borsta tänderna ihop. Men nu var Lilas mamma bara upptagen med att ha hand om bebisen.
Varje natt räknade Lila och mamma stjärnorna tillsammans. Tills den nya bebisen kom.
Lejonet Lila gillade inte det nya livet med bebisen för nu var hon alltid ensam och ledsen.
En natt bestämde sig Lila för att rymma hemifrån. Hon ville hitta någon att leka med, så hon kunde bli glad igen.
Lila försökte leka med fåglarna i skogen.
”Hej fåglar i skogen, får jag leka med er?”
”Självklart lilla lejon” svarade fåglarna i skogen. ”Flyg med oss!”
”Men lejon kan ju inte flyga”, sa Lila. Men fåglarna var redan långt borta i den mörka himlen.
”Jag kanske kan borsta tänderna med delfinerna i havet”, tänkte det lilla lejonet.
”Hej delfiner i havet! Vill ni borsta tänderna med mig?”
”Javisst”, svarade delfinerna. ”Men vi borstar alltid tänderna under ytan. Häng med om du kan.” De dök genast ner under vattnet och sågs inte mer.
Lila kunde självklart inte dyka som delfiner och hon blev kvar alldeles ensam.
”Jag får försöka räkna stjärnorna med mullvadarna i marken” tänkte Lila.
”Tjenare mullvadar! Vill ni räkna stjärnorna med mig?”
Kan du gissa vad mullvadarna svarade? De sade till de lilla lejonet att följa med dem under marken och räkna mask istället!
”Lejonet Lila var jätteledsen. Hon kunde inte leka med fåglarna, borsta tänderna med delfinerna eller räkna mask med mullvadarna.
Och det blev bara ännu värre. Lila började känna regndroppar som föll på hennes huvud. Det tog inte lång tid innan himlen öppnade sig och Lila blev helt dyngsur av allt regn.
Vad skulle Lila göra? Hon visste inte ens hur hon skulle hitta hem. Hon var vilse i skogen alldeles ensam och hade ingen att leka med.
Det blev mörkare och mörkare, och stormen blev bara värre när Lila hörde ett läskigt ljud.
Det var någon som närmade sig i mörkret. Det lät läskigt i början men sen riktade Lila sitt öra mot stället där ljudet kom från så hon skulle höra bättre.
”Det låter som att någon gråter” tänkte Lila. *Två gråtande lejon*
När de var tillräckligt nära såg Lila precis vem det var.
Hon log och sprang mot de två lejonen. ”Mamma!” ropade Lila.
”Bebisen har gråtit hela natten Lila. Han saknade dig så mycket när du var borta”, svarade Lilas mamma.
”Saknade han mig?”
”Ja, Lila, han saknade dig jättemycket. Bebisen älskar ju dig, och jag älskar dig med!”
”Gör du?”, frågade Lila.
”Naturligtvis mitt lilla lejon” sa Lilas mamma. ”Kom nu, nu går vi hem och visar bebisen hur man borstar tänderna tillsammans”.
Lila och mamma tog varandra i händerna och började gå hem.
”Och imorgon kan du visa honom hur jag brukade leka med dig när du var stor nog för att gå till skogen”
”Ja! Och sen kan jag visa bebisen hur man räknar stjärnor!” sa Lila.
Nu var det lilla lejonet lyckligare än hon någonsin varit. Istället för att förlora sin vän, hade hon fått en lillebror.
Slut!
Vi har lånat sagan härifrån . Besök sidan för att läsa om fler sagor.